vad jag bryr mig om är att höra dig andas veta att du är nära
nu har jag suttit här för länge. hej hopp. ett två tre. slå av musiken. stäng av datorn. klä på dig. tvätta håret. vässa pennan. skriv konstiga tecken i en bok, bli glad när du får rätt. om du får rätt. gör så några gånger. snöra på dig skorna. ta på jackan. och glöm för din egen skull inte halsduken! möt upp två favoriter. vandra genom staden. nu. okej. hejdå.
The flower said "I wish I was a tree", The tree said "I wish I could be a different kind of tree", The cat wished that it was a bee, The turtle wished that it could fly. Really high into the sky.
och det är höst nu. man känner det på luften. man ser det på löven som tappar färg. man ser det på löven som ligger på marken. man märker det när man andas. höst. smaka på ordet. det smakar dåligt i min mun.
har kommit hem och håller på att uppdatera mig i internetvärlden. tydligen börjar jag skolan idag. Så kanske borde jag duscha? äta frukost? ta på mig kläder? aja. jag har iallafall skådat oskar linnros iförrgår livs levande med mina egna ögon. känns rätt super faktiskt (bortsett från att kanske 80% av publiken bestod av aspackade idioter som var där för att 1. han är ju sååååååååå snygg eller för att 2. pressa pressa pressa mot scenen. En tjej blev upplyft innan spelningen började. det säger allt tycker jag. men fortfarande, oskar<3)
men jag har samma trasor på och röker samma marlboro
imorgon hoppar jag på tåget mot luleå. herr Linnros väntar minsann där.
Tills att jag kommer hem har jag bara en sak och säga och det är: go cart. mi lajki. väldigt mycket. (ni kan nog förvänta er dö-häftiga bilder som bevisar det faktum att jag faktiskt har KÖRT go cart. <3<3<3)
jag skriver en massa utkast. en massa massa utkast. som jag aldrig publicerar. för varför skulle jag? varför skulle jag låta er veta allt om mig när jag inte vet någonting, någonting alls om er. Varför ska jag säga till er hur mycket allt påminner om honom, hur påverkad man kan bli. hur påverkad jag är, av saker som jag inte borde kunna bli så påverkad av. och nu säger jag det ändå.. men varför? varför ska jag göra det? egentligen. påriktigt, vet ni hur läskigt det är ibland. Att jag ibland skriver bara allt jag vill, allt jag känner. ungefär som i en dagbok. men sedan kommer jag på att det är ju inte bara en syster eller en bästavän som läser, ni är ju tjugo till okända personer som klickar in här och läser. också raderar jag bort texten. och skriver ett inlägg om en film som jag har sett istället. men missförstå mig inte. jag vill att ni ska läsa, jag vill att ni ska hänga här. men det är lite läskigt ibland. som att blotta ens hjärta för ett helt klassrum, av folk som man inte vet vilka dom är. För samtidigt vill jag göra det. jag vill berätta för er att jag blir livrädd när jag ser en film som handlar om en man som inte tror på kärlek. livrädd när dom visar att han gör rätt som inte tror på det. jag vill berätta det för er så ni kan skriva till mig att dom har fel. dom som gjorde filmen. och allting är bara väldigt väldigt tjorvigt ibland. jag vet inte vad jag víll, och därför sparar jag alldeles för många inlägg som utkast. tänkte bara att ni skulle veta det. om ni någon gång tycker att det går alldeles för lång tid mellan mina mästerverk till blogginlägg.
hur söta är vi inte???? jag, emma och ida. ah. smälter.
idag har vi tittat på gamla foton och kommit fram till detta:
1. jag var hur söt som helst när jag var liten.
2. Vi (och med vi menar jag främst mig själv och min syster, men även min kusin i) älskade att vara nakna. tydligen. helt sjukt. jag tror det fanns kanske ett foto på oss med kläder på.
och här är det, se här:
min förvirring började redan här. aja. fred och kärlek.
Jag lyssnar på gammal musik. musik som förrut var min vardag. det känns konstigt, men jag gillar det lite. Tänk att en låt kan påminna så mycket om en speciell tid eller en speciell person och ändå kanske du inte alls har tänkt på det, förren du hör låten och allt du kan tänka på är vad som hände när den låten var centrum i ditt liv. Eller en känsla. Ja. Också läser jag min egen blogg. Förra året. Och jag kommer på att snart kommer hösten. Jag hatar den. Hatar. Okej, ja det är fint. Fina färger, ja. men nej nej nej. Det går inte. Det är något med hösten som jag bara inte tycker om. Jag vill gräva ner mig under ett täcke och aldrig komma fram. Det är slutet på sommaren och början på det helvete som vi kallar vinter. Jag får ont i magen. på riktigt. en äcklig jävla känsla. Och vet ni? jag älskar katarina von bredow. älskar. min högsta önskan just nu är att ett bud kommer med massor av osläppt böcker som hon har skrivit så jag bara kan läsa läsa läsa. Om jag visste hur lyckligt lottad jag var när jag bara hade läst typ 3 av hennes böcker. Nu har jag läst alla. typ 2 gånger. Fast nä.. nu när jag tänker efter så är det nog inte min allra högsta önskan, men det vore riktigt schysst.
Och, en fråga. Är det någon som har "it ain't me" med bob dylan och vill skicka? och. gud vad äckligt nervös jag blev nu. varför?
Om det är någon diskussion (bortsett från typ idol och abort) som jag skulle kunna disskutera konstant, varje dag varenda timme, så är det denna "du-duger-som-du-är-och-dessutom-tycker-killar-om-kvinnor-med-kurvor-för-det-finns-mer-att-ta-i-diskussionen. FÖR MAN BAH: VAAA?! du sa just emot dig själv så jävla mycket! Och undrar om inte jag duger som jag är om jag är smal?? Och ja, det KANSKE är fler överviktiga som är osäker på sitt utseénde och man kanske vill höja deras självförtroende, men måste man då göra det genom att klanka ner på någon annan? Var inte budskapet att du duger som du är? Vad har människor inte förstått då? Tror dom att smala personer inte har några känslor? Tror dom att det skulle vara roligt att höra kommentarer som mager, benig, för smal om sin kropp om man är osäker på den? Tror ni att någon som spenderar flera vakna nätter och timmar framför spegeln och oroar sig för att deras ben är för smala eller för att revbenen syns för mycket. Tror ni att dom skulle uppskatta att höra "oj, gud vad du är smal" eller "du är så mager" eller kanske läsa i en tidning eller i en blogg att killar tycker om kvinnor som har kurvor och att det inte ens är särskilt snyggt att vara för smal?!?! TROR. NI. DET.
Nej usch. jag är så jävla less på folk som tror att dom har någon som helst rätt att kommentera en smal människas kropp på ett förolämpande sätt när dom inte ens nästan skulle överväga om att säga något liknande till en överviktig människa!
I'm such a drama queen every time time time we meet and you don't give a shit
jag lider tydligen av halsfluss..igen. så nu ska jag äta starkare tabletter och bli frisk. men först kan vi titta på lite bilder från förra veckan.
Modebloggaren MK;
hon matchade sin gråa magtröja med en söt blommig vippig kjol med ett flätat bälte för att markera midjan, och cykelbyxor (?) i svart spets som en utmärkt kontrast mot det söta. Som pricken över i ser vi på bild nördglasögongen och en tuff make, samt tuffa lite större nit-ringar. Och glöm förgudsskull inte gladiatorsandalerna!
Fabrizio;
himla tuff man det där alltså..
En jekla inbrottstjuv kom på besök;
stal allt vårt guld och försökte sedan kompensera upp detta med en bit tårta.
jaja.
En lobotomerad typ;
svin läskig. stod hela kvällen och dansade med sin pillerburk.
(OBS! jag tar inte på något sätt förgivet att ni ska vara smarta nog för att veta vad lobotomi är. Så.. detta är wikipedias förklarning: Lobotomi innebär att med kirurgi på hjärnan försöka bota psykiska sjukdomar. Metoden, som fick stor spridning från slutet av 1930-talet, gick ut på att skära av nervbanor från pannloben till djupare liggande regioner i hjärnan som är centrum för känslolivet. Tanken var att ingreppet skulle dämpa ångest och oro men många patienter blev istället helt apatiska.)
KRAMIZ - vart försvann det ordet egentligen? åååå. skrattar så min mage gör ont. på riktigt liksom. ett måste att tillföra till ordförådet igen. eller pånytt. kramizz. åhhh. kramiz.
nej. kramizz på er. nu borde jag verkligen sova. KRAMIZ.
It's six in the morning you make me think of falling
igår vid den här tiden drack jag natt-te med bra människor, en timme senare prommenerade jag runt på kirunas gator utklädd till en man och andades frisk luft. det har aldrig varit så skönt att frysa. och på riktigt andas och bara gå. inatt vid samma tid ska jag sova. punkt. nu ska jag skriva dagbok och absolut inte censurera någonting.
vi hörs. jag har lite bloggtorka. men vi hörs. jag hörs.