Malin Fjällborg

jag skriver en massa utkast. en massa massa utkast. som jag aldrig publicerar. för varför skulle jag? varför skulle jag låta er veta allt om mig när jag inte vet någonting, någonting alls om er. Varför ska jag säga till er hur mycket allt påminner om honom, hur påverkad man kan bli. hur påverkad jag är, av saker som jag inte borde kunna bli så påverkad av. och nu säger jag det ändå.. men varför? varför ska jag göra det? egentligen. påriktigt, vet ni hur läskigt det är ibland. Att jag ibland skriver bara allt jag vill, allt jag känner. ungefär som i en dagbok. men sedan kommer jag på att det är ju inte bara en syster eller en bästavän som läser, ni är ju tjugo till okända personer som klickar in här och läser. också raderar jag bort texten. och skriver ett inlägg om en film som jag har sett istället. men missförstå mig inte. jag vill att ni ska läsa, jag vill att ni ska hänga här. men det är lite läskigt ibland. som att blotta ens hjärta för ett helt klassrum, av folk som man inte vet vilka dom är. För samtidigt vill jag göra det. jag vill berätta för er att jag blir livrädd när jag ser en film som handlar om en man som inte tror på kärlek. livrädd när dom visar att han gör rätt som inte tror på det. jag vill berätta det för er så ni kan skriva till mig att dom har fel. dom som gjorde filmen. och allting är bara väldigt väldigt tjorvigt ibland. jag vet inte vad jag víll, och därför sparar jag alldeles för många inlägg som utkast. tänkte bara att ni skulle veta det. om ni någon gång tycker att det går alldeles för lång tid mellan mina mästerverk till blogginlägg.