tänk om jag blir någon annan som inte känner någonting, så rädd att du ska glömma bort mig

Min plan är att spendera kvällen och natten med "heartbrokenkärleksfilmer". Tror nog ändå inte riktigt på det här med valborg. Minns då bara förra året som slutade i kaos. Fast nog var det roligt alltid, innan det spårade dvs.

valborg 2010.
Jag har då en förmåga att alltid fyra av det fetaste leéndet.
herrrå.


En favorit i hemmet

foto0228_001 (MMS)

En favorit i hemmet


HEJ

Istället för att sitta hemma med svidande ögon och variga sår i annsiktet skulle jag vilja:
handla ett par hängselbyxor kanske? jo.
adjöööö

och våran himmel är oskyldigt grå

Jag hatar att jag låter det här hända hela jävla tiden och jag hatar att jag alltid vet om det från början och jag hatar att jag bloggar om det och jag hatar att jag är den enda. Jag tänker ta en fet jävla paus av något slag. Som alltid. Jag vet jag vet.



kram.

ps. OBS! alla ska ha en vän som får en att skratta. ALLA.

Fett coola, DEL 2

foto0215 (MMS)

Fett coola, DEL 2


02:13 och jag har egentligen inget att säga

Jag kan inte riktigt blogga utan att verkligen ha något att säga. Jag har blivit hon som raderar inlägg från sin blogg. Och nyss var jag så här nära (jättenära) på att ta bort den helt. Bloggen alltså. Och börja om. Helt från början. Vad händer då kan man ju undra. Imorgon åker iallafall jag till stugan. Ska vara så där bra av mig och andas frisk luft och åka skidor. Ska äta godis och försöka att inte klaga så mycket. Om ni vill får ni skicka mig en positivtanke eller två. Kanske ringa ett telefonsamtal eller tre. Det är helt konstigt hur uttråkad jag kan bli i den där stugan. Kanske kommer jag hem med femhundramiljoner nya tankar och texter. Det vore väl något alltid?!

Jaja. Nu ska jag titta på min godnattsaga sex and the city. Miljoner med godnatt. Tusenmiljarder med godmorgon.

Jag

Är så jävla allergisk mot världen. Hatar lite att jag bryr mig så jävla mycket. Hatar alla som inte bryr sig. Blir så provocerad så jävla enkelt, brinner så lätt upp och exploderar och vet inte vart jag ska ta vägen. Är så fylld av hat och kärlek och besvikelse och hoppfullhet och så mycket mycket mycket att det nog inte får plats allt samtidigt i lilla jag på hundrafemtiosex centimeter. Och vad gör man då om man redan har skrikit för mycket på sin mamma och sin lillebror när han smaskar för högt när han äter? Vad gör man när det inte räcker att ta ut allt på dom som egentligen inte gör så mycket fel? Borde jag börja boxning kanske? Ett slag för ojämställdheten, ett slag för besvikelse, ett slag för kärlek, ett slag för oro, ett slag för äkta jävla vänskap, ett slag för en underbar syster, ett slag för egoism, ett slag för allt jag känner och bryr mig om och hatar och älskar. Tror jag skulle bli världens starkaste på rekordsnabb tid. För påriktigt. Det bara bubblar ibland, och bubblar det hos er också? Vill ni också slå sönder väggen. Slå sönder världen. Skrika högt. Bo uppe bland molnen. Färga hela världen svart och sedan rosa?
Har ni också våldsamma diskussioner i erat huvud om att fan i helvete vad arg jag blir när dom är så där bara för att och fan i helvette varför säger man ens så där och fan i helvette måste jag färga mitt hår lila och skaffa mustasch för att bli tagen seriöst. Och fan i helvette sluta skratta istället för att bry er. Sluta låssas att det väger upp med ett skratt. Sluta tro att det gör det faktum att ni inte längre vågar tro, hoppas och förlora er själva. Sluta tro att ett skratt väger upp det. Fan. Hatar att jag blir så explosiv ibland. Hatar er som aldrig blir det. Älskar människor som brinner. Älskar att det kan bli som ett eget språk. En egen värld. Men vet aldrig vart jag ska ta vägen. Älskar det. Och hatar det. Vill inte till himlen när jag dör. Vill till ett ställe där det brinner. Där människorna brinner. Där allt brinner. Där inget annat existerar.
Och det finns så mycket att säga. Så mycket att känna. Så mycket att hata. Så mycket att älska. Men jag vet inte ens hälften. Skönt. Läsikgt. Älskar det. Hatar det.
Och om fem minuter kommer jag känna mig helt tillfreds.
Om sju minuter kommer jag undra vad i helvete felet är.
Men jag kommer alltid att vara explosiv. Känna. Våga. Tro. Hoppas. Annars dör jag.

NU

Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag har fastnat i den fetaste jävla bloggtorkan någonsin.

Det känns ungefär så här:

Svinarg att jag bara vill slå sönder saker, typ en asfalterad gata. Också kommer jag på att det är snö ute och blir ännu mer upprörd. Nä. Då finns det bara en sak att göra: ta fram sex and the city-skokartongen. Den bästa persenten jag någonsin fått. Tack mamma. Tack pappa.

ps. Imorgon har jag nationellt prov i svenska i fem timmar. Hoppas att jag inte somnar.

Ps2. Melissa Horn är helt svin-gråt-bra fortfarande och så himla 2010 på ett braaaa sätt. <3


häj

imön tar jag mig en liten tripp till lulä. kan bli spännande. kan hända att jag kommer hem med nya kläder. (hoppas)
puss.

-


jo att lyssna

eller saknar du någon du en gång trodde du kände är du en av de som gråter när ingen ser på är du en av de som berörs ändå

Melissa Horn är min ordbok när jag saknar ord. Evelina är min räddare om natten efter redan tusen avsnitt sex and the city. Frida samlar mina tankar i en prydlig hög när jag alltid drabbas av jävla orkaner. Sex and the city är min egen personliga bästa i världen psykolog. Osv. Osv. Och jag borde verkligen sova nu. Ska nog tillochmed göra det. Jag är mitt eget sömnproblem. Typsikt. Önskar att jag kunde skylla det på någon annan.

Jaha, nåväl.

Godnatt.

JAG HAR SAKNAT IDA

foto0202 (MMS)

JAG HAR SAKNAT IDA (om det här hade varit facebook hade jag skrivit "facerape".)


sjutton år i staden

HEJ.

Jag har haft en trevlig kväll men ibland orkar jag inte med mig själv. Orkar bara verkligen inte ibland. Så då går man och sover. god natt. Och grattis till klara som fyllde år idag<3

RSS 2.0