Malin Fjällborg

Har varit på kvällsprommenad med en av dom finaste personerna någonsin. Helt konstigt att någon kan förstå precis hur jag känner eller tänker. Få mig att slappna av så otroligt.

Och undrar ibland att tänk om en dröm eller fantasi skulle sluta där. Kanske var det inte meningen att det skulle bli mer. Kanske ska jag hålla käften och sluta tänka så för varför ska alltid mina utropstecken bli frågetecken tillsist.
Kan det inte få bli en fortsättning, inte en ständig fråga. För kanske är det inte utropstecken som ändrar sig själv, kanske är det min ständiga tvivlan. Hatar denna tvivlan, hatar att den kommer ikapp.

Jag är en romantiker. Vi håller på att dö ut. Skrek det till Frida idag. Vi dör ut. På riktigt. Börjar tvivla och jag hatar er för det. Ni som gör så att vi dör ut. Kärlek är det finaste som finns. Tror inte på en värld utan kärlek.
Förstå att ni får mig att tvivla på det mest självklara. Samhället, världen. Ni gör mig helt förvirrad. För självklart, självklart ska man inte omvandla utropstecken till frågetecken eller punkter bara så där. Bara för att världen är hård och kall och det verkar vara det nya svarta att inte känna. Självklart inte. Måste bara springa. Springa iväg från all tvivel och alla "jag-känner-ingeting".

Det finns en låt. Den är gjord av Magnus Ekelund, en av världens romantiker.
Låt mig citera: 

Det är bara kött
Det är bara blod
Ingenting är kärlek
Ingen vågar tro
Slåss mot alla monster
Innan du blir en av dom

Ingen hade kunnat säga det bättre.
Hatar att ni och jag och allt som finns får mig att tvivla ibland. Älskar att jag alltid hittar tillbaks.

Hej jag heter malin och är en sann romantiker.