Malin Fjällborg

okejdå, onsdan var nästan dagen vi alla väntat på. Vi kom in på södrabar hur enkelt som helst, eftersom jag bara skulle se på sebastians spelning. Oj, gud kära barn vad nervös jag var. och emma blev också jättenervös. Det smittade lixom av sig. Sedan när vi stod och skulle titta lite på francis som spelade innan mr. Karlsson. Ja, vem tror ni inte kommer och ställer sig vid ett bord några centimeter ifrån mig då? Om inte självast sebastian! Jag och mitt feta smile förde denna nyhet vidare till mina vänner. Vi står där och sedan försvinner sebastian därifrån. Och jag bestämmer mig för att lite snällt följa efter. hahah. Så jag går fram och petar med mitt pekfinger i hans axel för att han ska upptäcka mig. haha. Och då, då när jag ska säga hur bra han är så verkar han känna ingen mig. Komma ihåg mig från facebook när jag frågade om man möjligtvis skulle kunna komma in på något annat sätt om man är under arton. Så säger självaste karlsson till mig "du kom in" och gav mig en kram. Världens lyckligaste! Också tog vi ett foto, och säger att vi ses sen och ja ni förstår. Jag går därifrån med det största leéndet. Nervöst fortsätter jag att vänta, emma att vänta, ida att vänta, sofie att vänta, och alla andra som var där såklart. Jag stod längst fram utan konkurrans. Sebastian är finast. jag skiter i beatles och jag skiter i roling stones. Sebastian plinkade på gitarren och sjöng fint fint fint. Efter spelningen försvann mina vänner till toaletten och jag träffade Sebastian. huhu. Jag känner mig som ett besatt litet fan om jag skriver ner hela dialogen som jag minns i minsta detalj såklart. Men det är väl vad jag är. Jag iaf sa att han var jättebra också pratade vi lite om publiken och om öl. hahhaha. Också där någon gång hann jag skämta lite med min ironi lite också. perfekt kväll om du frågar mig. På tunnelbanan påväg hem skrattade vi så vi nästan inte kunde andas. perfekt som sagt. också bilden, ja. Så här ser den ut. lycklig?