music is my hot hot sex
jag tänkte: ett litet inlägg om mig och min musikhistoria. När jag var liten var jag som alla andra och lyssnade på spice girls, samlade kort och gjorde danser till deras låtar. jag fick alltid vara hon mel b, just för att vi hade likadant hår. Jag kan inte förstå hur vi tänkte, vi har inte likadant hår och jag är inte ens nästan lik henne. men iaf, jag och mitt gäng var tuffa och dansade till deras låtar. och försökte efterlikan så gott vi kunde. ha!
i femman och sexan har jag ingen arning om vad jag lyssnade på. seriöst, ingen arning! det gör mig lite orolig faktiskt.
Sedan någon gång där, på sommarlovet till sjuan fick jag min första absoluta musik"kärlek" tror jag. Herr Sebastian Karlsson. Jag fick fota mig med honom och jag var såld. Jag fyllde mina dagbokssidor med exakta ord som han hade sagt (gör det ännu, haha!) och tapetserade mina väggar med bilder på honom. I cdspelaren låg sebastian skiva nonstop. Det var sebastian, och ingen annan.
Ända tills the ark sakta men säkert började smyga sig fram. Jag köpte några skivor och lyssnade på dom. Skaffade mig en favorit "a virgin like you" och spelade den på repeat. Och här någon gång, då hörde jag min första låt av lasse lindh. "du kär", den fanns på min mobil och det var lagomt tufft. Men det var ändå sebastian. alltid. Jag försvarade (gör det än) honom när någon gjorde det minsta försök i att få honom att framstå som dålig eller osnygg eller vad det nu kunde vara. En födelsedag önskade jag mig en U2 platta i present, ett försök i att göra som andra "lyssna på det din idol lyssnar på", skitsnack, det funkar inte alls. Den skivan ligger längst ner i min skivhög.
En kirunafestival upptäcktes Elmo, den musik är min pepp musik för vem blir inte peppad när någon skriker åt dig att "you are unbreakabel" på högsta volym? precis!
Sommarlovet till nian utvecklades min kärlek till Håkan Hellström. Sommarenslåt var "kär i en ängel", så fin så underbar. The killers första skiva "hot fuss" spelades flitigt också. Bara för att kända band blir sämre med åren som går. Under nian lyssnade jag ganska mycket på johnossi, 18 karat gold. Den bästa låten. Röster skär sig, och jag älskar det. I januari släppte sebastian sin tredje skiva, äntligen. Den var ny och bäst och aldrig hade han varit så bra. Jag blev förundrad. Kände igen mig i texterna, eller kanske inte mig. Kanske något som var/är nära mitt hjärta. fint. Blev tagen, förstod allt han ville säga med skivan och ville bara säga att han är fantastisk ändå. Skivan gick på repeat.
Sedan fick ida min kusin / vän / vapendragare en yppelig idé om att ordna en spelning med Lasse lindh. Jag lyssnade mycket på hans musik, vill ju förbereda mig. mycket fint. mycket bra texter. spelningen var mysig och jag blev ännu mer såld. Köpte han sammlingsskiva och lärde mig alla låtar. Förundrades över hur fint allt låter. Jag och mina vapengragare bokade biljetter till hans spelning på nalen. och en dag fick jag den bästa nyheten, sebastian skulle gästa nalen och jag skulle vara där. jag! inte du, jag. och jag dog. sprang till emma och skrek ut nyheten. ringde till ida, skrek ut nyheten. ringde till matilda, skrek ut nyheten. var hög på lycka. Brottades med verkligheten, åkte till stockholm. fint!
Sista veckan i nian spenderades med musik jag aldrig trodde jag skulle lyssna på. en ny pepplåt dök upp - so what med pink. Det trodde ni inte va? jag saknade min klass tillsammans med den låten.
Innan kirunafestivalen lyssnade jag på johan palm mest, ville kunna låtarna, kunde inte låtabli att falla för dem. han var ju ändå min favorit , det var ju ändå jag som ringde och röstade varje vecka i idol. Jag skrek mig hes när måns stod på scenen, min hemliga kärlek ni vet?
Nu är vi snart framme vid nu känner jag. Och ni kanske kommer ihåg när jag fyllde år? Jag fick den bästa presenten, jag fick komma in på spelningen med 20 års åldersgräns. jag skulle se sebastian!!! och som ni vet, magen värkte av nervositet och jag var den lyckligaste själen på södra bar den kvällen. that's it. Högst upp i skivhögen är fortfarande sebastians skivor. Lasse lindh har försvunnit lite för att han sa saker, saker som var helt knäppa. helt fel. men det är ju musiken som räknas , tror jag. så jag ska ge honom en chans igen, och jag vet att jag kommer falla. såklart. men just nu lyssnar jag på måns zelmerlöw på spotify. han är söt,fin. och resten av historian vet jag inte än, och tur är väl det.
men nu kära läsare, nu är det eran tur. Tell me everything about your music history!!! peace out
Kommentarer
Postat av: Lovisa
Vilket fint inlägg, Malin. :)
Postat av: jag
åh, tack så mycket! :)
Postat av: Bizze
WOW vad bra skrivet Malin ! Imponerad !
Jag var tokig i ABBA som barn, jag föll för Springsteen när jag var 17 och dyrkade bara honom i 10 år typ. Efter det kom och gick favoriterna men ingen var liksom så där BÄST.
Sen kom Sebastian Karlsson 2005 ... och det kändes som att vara 17 år IGEN :)) Det var som att träffas av ett slag i skallen, som att tappa luften och flyga på samma gång. En obeskrivlig känsla - att det kunde finnas någon som var så BÄST. På alla sätt ! Det är en kärlek som består som du vet ;) Hans skivor ligger alltid högst upp i min skivhög också :D Och jag tröttnar aldrig på att se honom live !
Trackback
