torsdag

När jag går över den snart snötäckta gräsmattan strömmar det tårar ner för mina fräkninga kinder. Egentligen vet jag inte varför jag gråter, men det är väl bara av ren vana? Eller så hoppas jag på att tårarna ska förkorta mitt liv precis som ett gott skratt förlänger livet...(....osv...)
Ge mig mer inspiration! miaooo. vill.skriva.mer.mer.mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0