Malin Fjällborg

Jag startade den här bloggen för över tre år sedan, kanske tre år och ett halv år sedan. Då var det ganska nytt med bloggar, eller iaf i min värld. Jag läste själv inte några bloggar då och ja, det var helt enkelt väldigt nytt. Nu däremot är det väldigt vanligt med bloggar, som ni säkert vet eftersom ni säkert har en själv? Många bloggare tävlar om läsare och kommentarer. Jag tycker bara det är jobbigt, vem bryr sig om du har trettio kommentarer eller tre eller ingen alls? Även om det är roligt att få en kommentar på det man skriver för att få någonting bevisat....eller bekräftat så är det ändå från grund och botten för min egen skull som jag skriver här. Och jag bara antar att det är så för er andra också. Jag skriver inte här för någon annans skull, bara för att jag gillar att skriva så mycket. jag gillar verkligen att uttrycka känslor i ord.

Om en vecka har jag precis träffat min nya klass för första gången och jag har också just blivit en estet. hur knäppt det än låter. Skulle inte jag vara femton och gå i nian föralltid? Tydligen inte. Hur som helst, om en vecka börjar jag estet bild och det är helt sjukt. Jag är inte ett dugg bra på att rita, men jag tänker att jag bara kan byta ut orden jag gillar att skriva till färg på ett papper. 

Annars är jag en ganska flummig prick som gillar randiga tröjor, och gjorde det innan det blev någon slags "fjortis-trend" i min lilla håla till stad. Det värsta som kan hända (förutom att jag förlorar dem jag bryr mig om) är att jag bli kvar här och lever ett vanligt svenssonliv. (Nästan) Allt annat välkomnar jag med öppna armar. Nu ska jag gratta min söta morfar som fyller 81, grattis!