Malin Fjällborg

ja,, minst sagt. haha! På fredag hade jag roligt med Wilma och Moa. På lördag fick jag veta hur det känns att svimma. Visst känns det läskigt och nästan fel att använda ordet svimma? Jag menar det ordet känns så dramatiskt på något vis. Visst kan vi säga att det var lite dramatiskt men inte så där som i filmer då en man fångar kvinnan som svimmar för att korsetten sitter åt för hårt. Det som hände var att jag skulle gå och väcka min syster som jag tyckte skulle vakna och göra mig sälskap framför tv;n (dramatiskt, så dramatiskt). På vägen till hennes rum gick dock inte allt som jag riktigt tänkte mig. När jag kom till köket kännde jag mig så förskräkligt yr. Plötsligt svartnade det framför ögonen och jag vaknade av en duns, också låg jag på golvet med en stol över mig. Jag antar att stolen rammlade över mig eftersom jag höll i mig i den som stöd. Det var faktiskt läskigare än det låter och efteråt var jag fullstäningt förvirrad. Jag hade ungefär inte en aning om vad som hade hänt. Märkligt det där.  Resten av lördagen och ungefär hela denna dag har jag läst, läst och läst. Jag är omöjligt, kalla mig läslus. Snälla. Igår läste jag ut "som om ingeting" och nu är jag ungefär halvvägs på "räcker det om jag älskar dig?".
okej nu ska jag göra annat. Trevligt kväll!