Malin Fjällborg

Igår läste jag ut den omtalade boken 'om jag kunde drömma' och visst är den bra allt. Är faktiskt lite förvånade över hur bra den faktiskt är, för jag hade inte förväntat mig något så bra när jag började läsa den. Jag tänkte dela med mig av några favorit 'citat'  ur boken till er så det här kommer att bli ett långt inlägg, bara så ni vet!
Citaten;

Tystnaden var total i en lång sekund innan skriken började. I kaoset kunde jag höra mer än en person ropa mitt namn, men tydligare än något annat uppfattade jag Edward Cullens låga, desperata röst i mitt öra.
"Bella? Hur gick det?"
"Bra" Min röst lät konstig. Jag försökte sätta mig upp, och insåg att han höll mig i ett järngrepp mot sin kropp.
"Var försiktig" varnade han medan jag kämpade. " Jag tror du slog i huvudet ganska hårt."
Detta händer efter att Edward räddade räddade Bellas liv.

"Edward Cullen stirrar på dig igen", sa Jessica och lyckades tränga igenom mina tankar genom att nämna hans namn.  "Jag undrar varför han sitter ensam idag". Mitt huvud for upp. Jag följde hennes blick och fick synd på Edward som log snett mot mig från ett i övrigt tomt bord i andra änden av kafeterian. Så fort han fångat min uppmärksamhet höjde han ena handen och viftade med pekfingret. Jag stirrade häpet på honom, och han blinkade med ena ögat.
I skolkafeterian.

Han verkade vänta på att jag skulle säga någonting.
"Det här var något nytt", fick jag fram.
"Tja..." Han gjorde en kort paus, men sedan kom orden i en snabb ström. " Jag bestämmde mig för att om jag ändå ska fara åt helvete kan jag lika gärna göra det ordentligt."
Detta var bara ett tag efter förra 'citatet', när Bella har kommit till Edwars bord.


I nästa ögonblick stod han vid min sida med mina händer i sina. "Bli inte upprörd", vädjade han och såg mig djupt i ögonen.
Jag var generad och försökte titta bort. "Du saknar din mamma", viskade han. "Du oroar dig för henne. Och när det regnar gör ljudet dig rastlös. Du brukade prata ganska mycket om 'hemma', med gör det inte lika ofta längre. En gång sa du: 'Det är för grönt'."
Han skrattade mjukt och jag märkte att han inte ville förarga mig ytterligare.
"Något annat?" frågade jag skarpt. Han visste vad jag var ute efter. " Du har sagt mitt namn", medgav han.
Jag suckade uppgivet. "Hur många gånger?"
"Exakt hur många är 'många'?"
"Åh, nej!" Jag sänkte huvudet. Han drog mig intill sig, mjukt och naturligt. " Blir inte generad", viskade han i mitt öra.
"Om jag kunde drömma, skulle jag drömma om dig. Och det skäms jag inte för."
Det är när Edward berättar att han brukar titta på Bella när hon sover, och pratar i sömnden. Jag gillar det han säger sist grymt mycket.

"Försöker du säga att jag är ditt favoritheroin?" retades jag för att lätta upp stämningen. Han skrattade till och verkade uppskatta mig ansträngning. " Ja, du är definitivt mitt favoritheroin."
Fint!

"Du vet ju..." Hans särade läppar rörde sig mot mina. "... att det inte finns något att vara rädd för."
"Jag vet", suckade jag och gav upp. Då tog han mitt ansikte mellan sina händer, nästan vårdlöst, och kysste mig på riktigt. Hans hårda läppar masserade mina.
The kiss.


Han granskade mitt våta hår och min slitna t-shirt och höjde ena ögonbrynet. " Snyggt!"
Jag grimasserade.
"Jo, det klär dig"
"Tack", viskade jag och satte mig brevid honom med benen i kors.

Så. Vad tycker ni? Känns det lite lockand?
Tänkte även passa på att berätta att jag såg filmen om den här boken idag, alltså Twilight. Boken är så mycket bättre och jag vill rekomendera er att läsa den innan ni ser filmen.
Nu ska jag ge datorn till min blodtörstande syster. Jag hoppas att vi hörs! So long darlings.